Bakom Bergets berättelser

Genom musik i flera lager, poesi och vetenskapliga perspektiv skapar verket ett levande ljudlandskap. På vägen från toppens vida utsikt ner till den dolda grottan möter du röster från arkeologen och renskötaren Ann Kristin Solsten, naturgeografen Anders Olof Öhlén och naturvetenskapspedagogen Paul van den Brink. De visar var motstridiga intressen möts och angelägna samtidsfrågor tar form.

Undersökningar på plats

Tidigt i arbetet tillbringade Tove och BK mycket tid på Hoverberget och lät berget visa sig. Det är en plats som inte går att förstå enbart genom kartor. Terrängen växlar mellan utsatta höjdryggar och skyddade skogsstigar. Grottsystemet öppnar sig oväntat i bergssidan. Varje väg erbjuder nya perspektiv, ljudmiljöer och berättelser.

Var besökaren skulle stanna för att hämta andan, var utsikten öppnade sig mot avlägsna dalar och var landskapet krävde uppmärksamhet blev avgörande för berättelsens utformning. Platsens fysiska förutsättningar skulle bestämma hur ljudupplevelsen kunde utvecklas.

Med mobilappen dokumenterade de allt. Rutter spelades in med anteckningar knutna till platsen: ”Brant stigning, besökarna kommer att vara andfådda här.” ”Utsikten öppnar sig genom björkarna – en upptäckt.” ”Gammal stenformation, känns tidlös.” Varje iakttagelse blev en byggsten i en digital karta över bergets berättelser och hjälpte dem att avgöra var ljud skulle uppstå, tona bort eller förändras.

Tillbaka i studion

Tillbaka i studion började arbetet ta form. Allt material från fältarbetet dök automatiskt upp på kartytan. Tove och BK använde det visuella gränssnittet för att arbeta fram berättelsen. De skissade ljudzoner direkt på kartan och bestämde var poesin skulle träda fram, var de vetenskapliga rösterna skulle förankra upplevelsen och var BK:s kompositioner i flera lager skulle reagera på besökarens rörelser.

De kunde simulera en vandring på berget från studion och testa hur olika ljud samverkade och hur upplevelsen förändrades på vägen från toppen till grottan. För varje omgång förfinades logiken: vad som utlöses när, hur ljudlager byggs upp och löses upp, var tystnad spelar lika stor roll som ljud.

Testa på plats

Sedan kom det avgörande steget: att återvända till Hoverberget med en första version. På de riktiga stigarna, med hörlurarna på, märkte de vad som fungerade och vad som behövde ändras. Ett ljud som placerats noggrant på kartan kändes fel i det fysiska rummet. En övergång som fungerat i studion behövde justeras när man faktiskt klättrade, andades tungt och koncentrerade sig på var man satte fötterna.

De stannade mitt på stigen, gjorde ändringar i realtid i den gemensamma arbetsytan och gick sedan sträckan igen. Verktygen gjorde det möjligt att snabbt prova variationer, finjustera utlösande villkor och upptäcka sådant som bara märks ute i landskapet.

Vissa upptäckter kom först genom det här arbetssättet. Längs en del av stigen skapade vinden i tallarna ett eget ljudspår. De anpassade den komponerade musiken så att den samspelade med vinden. Grottans akustik förändrade hur rösterna klingade. Rytmen i att gå uppför respektive nedför påverkade hur musikens delar behövde läggas samman och utvecklas.

–
Det är något magiskt med att kunna testa på plats och justera i realtid.

Den färdiga installationen växte fram genom många sådana omgångar. Arbete i studion tillförde nya musiklager och förfinade berättelsens struktur. Tester på plats visade hur det faktiskt kändes. Tillbaka till studion för att justera, sedan till berget igen för att prova. BK:s kompositioner utvecklades i mötet med landskapet. Nya röstinspelningar vävdes in. Logiken blev mer nyanserad och reagerade på både platsen och tempot och rytmen i varje besökares egen vandring.

Resultatet är ett ljudlandskap som känns levande. Det blir aldrig likadant två gånger, utan svarar på varje vandring och ger Hoverberget sin egen ljudupplevelse. Tekniken träder åt sidan och låter berget berätta sina historier, anpassade till var och ens väg genom landskapet.